Hej på er alla söta!
Puss på er!
Hej på er alla söta! Som ni kanske märkt har jag varit sjukt oaktiv det senaste månaderna. Och jag ber så mycket om ursäkt. Men jag har haft ett virus på min dator (som finns kvar) viruset på min dator gör att det kommer upp reklam på VARJE sida jag klickar in på. Ibland byter den sida helt totalt till en reklam sida också. Och detta har gjort att jag inte haft orken till att blogga det det jädra viruset har förstört allt. Och när jag väl gjort ett inlägg förstör reklamen det och så raderas inlägget. Men nu har jag installerat Firefox på min dator! Vilket betyder att reklamen inte finns på Firefox och jag kan ÄNTLIGEN få börja blogga igen, då det är något jag tycker är så sjukt kul! Oh jag är verkligen jätte glad!
Puss på er!
0 Comments
GuldhjärtaNär jag var på väg hem för att hämta några saker till senare när jag skulle möta Liv bestämde jag mig för att jag skulle ta en genväg genom hollow woods. Jag hade inte mycket tid på mig, den var redan 3. Så jag gick igenom Hollow woods, ärligt talat var det väldigt obekvämt, Jag kände mig övervakad, förföljd på något sätt.. Jag kollade bak var femte sekund men såg aldrig någon bakom mig ändå, Varför kände jag mig så obekväm då för? Jag var så upptagen men att kolla bak och vara rädd att jag inte märkte att jag hade kommit till min tomt, Och jag gick rätt in i vårt äppleträd. Rätt in i ansiktet på näsan, "AJ" skrek jag och gick muttrande upp på mitt rum. Jag frågade mamma vart jag hade lagt mina byxor där jag stoppat ner myntet, Mamma kanske visste? Mamma sa "Nej ledsen älskling, Har ingen aning? Kanske i tvätten, Ska du gå och kolla?" Jag sprang så fort jag kunde ner till källaren där tvätten brukade ligga. Jag kastade alla kläder åt sidan som inte var mina byxor och leta förtvivlar efter mina gamla jeans.
Jag letade och letade lite till. Till sist hittade jag dem och började genast leta i fickorna. En kall rysning spred sig igenom mig och paniken började komma, Myntet var inte där? Vart kunde myntet vara!? Jag ropade på mamma förtvivlad och stressad. Mamma kom "så fort hon kunde" vad hon sa iallafall.... Jag skrek nästan på mamma p.g.a paniken jag hade inom mig. Jag skrev "VART KAN MYNTET VARA MAMMA" med en gråtklump i halsen. Mamma var tyst en stund och tänkte medans jag väntade desperat efter svar "Hon måste veta, Hon måste veta" Var det enda jag tänkte på.. Efter en stund sa mamma "Åh juste! Jag tog ut myntet och la det på ditt skivbord, Gå och kolla där, Jag är säker på att det är där om inte grannens katt tagit den" Sen fnittra hon till och gick. Jag sprang upp till mitt rum och kastade mig nästan över skrivbordet, "JA" sa jag lättat för mig själv och stoppade ner det i fickan. Jag kollade på klockan och blev åter igen stressad, Jag hade inte packat ner mat eller något som vi behövde och den var redan kvart i 4! Det tog mer en 20 minuter att gå till skolan! Jag sprang till pappa och frågade om han kunde köra mig till skolan. Som tur hade han inget jobb kvar att göra för dagen och körde mig till skolan. Jag kollade på skolklockan som fanns på skolgården, "Precis i tid" tänkte jag och sprang bakom skolan, Och förhoppnings vis skulle möta Liv där. När jag var bakom skolan såg jag Liv springa glatt mot mig och vinkade "Hej Veronica". När hon väl var framme frågade hon mig "Tog du med myntet och maten?" Jag var nervöst tyst i kanske några sekunder. Sen började jag "Eh...umh..alltså...eh" Liv avbröt mig och sa "Du hann inte va?" Och ledde retsamt mot mig. "Ja förlåt, Det tog lite tid att hitta myntet liksom, Hehe..." Och kollade pinsamt bort mot skogen och kliade mig på armen. "Tur att jag tog med två mackor då" Sa Liv och började le igen. Jag pustade ut glatt. "Kom nu! Snart blir det mörkt!" Liv började springa bort mot ett stort berg några kvarter bort. Och jag sprang efter. När vi var framme på toppen av berget satte vi oss ner och njöt av de goda gurkmackorna, Det var trååkigt att vänta, det var verkligen super tråkigt att vänta. Men efter en låång stund var det tillräckligt mörkt för att fullmånen skulle synas. Vi reste oss upp hastigt och kollade nervöst men ändå taggade på varann. Liv nickade på mig som ett tecken på att "nu kör vi" Vi riktade mynten mot skyn Och väntade. Helt plötsligt började mynten lysa, bara starkare och starkare. Till sist hände något som jag inte var beredd på.. Det fanns bara i sagor. "Liv, ser du!" Sa jag stressad och chokad "Jag ser Veronica! Jag är rädd! Jag vill här ifrån!" Ur rädslan och choken fick jag ut mig ett "SPRING" Men mer hördes inte efter det, för då kom en smäll och vi båda föll bakåt.... Guldhjärta
En natt för länge länge sen föddes... Jag föddes på den längsta natten på den längsta hösten veckan på ön Jorvik... Vi, Jag och min familj bodde väldigt fattigt, Vi bodde på en lätt gård ute i ingenstans..Det första jag såg, Det var en stjärna. En stjärna som inte var som de andra. Den var speciell, Unik på något sätt... Jag såg mig själv i den. Men helt plötsligt så föll stjärnan... Ner på marken? Jag förstod ingenting, Den skulle ju inte falla ner? De alla andra stjärnorna satt ju kvar där på himlen? Jag försökte sträcka mina händer mot stjärnorna, Kanske man skulle kunna ta en? Jag sträckte och sträckte på mina armar, Men det var för korta. "Puh" Det var verkligen utmattande att försöka nå de glimrande stjärnorna så jag bestämde mig för att somna, Vilket jag gjorde...Jag drömde om att jag var där, där uppe i skyn tillsammans med stjärnorna den natten..Nästa dag ville jag visa mamma det glimrande små sakerna uppe i skyn, Hon måste se dem som jag! Tänkte jag.. Jag pekade och försökte säga "Där titta mamma, stjärnorna" men jag fick bara ut grummel som "Giga gogo" Men sen såg jag, Stjärnorna var inte där? Vart försvann dem!? Har de alla ramlat ner? Dagarna gick och jag tänkte samma sak varenda dag "Vad var det med de små sakerna, Försvinner på dagen och kommer på natten" Men jag jag växte upp med tiden, Åren gick och jag började lära mig mer om världen. Men inte glömde jag bort stjärnorna, Jag blev mer och mer nyfiken på dem för varenda dag som gick. Men ungefär när jag var 13 år så flyttade min familj till ett nytt ställe, Ett riktigt hus... Precis brevid huset fanns ett stor skog, Jag tror den hette Hollow woods eller något sådant? Jag tyckte den verkade väldigt intressant... Den var liksom lockande på något sätt...Helt plötsligt ropade min mamma på mig "Sötan kom ett tag! Vi behöver hjälp med flyttlådorna!". Jag sprang dit och hjälpte till men några lådor när jag såg något? Ett mynt? Jag la försiktigt ner lådan och lyfte upp myntet och kollade närmre på den.. Den hade ett hjärta på sig, Några stjärnor i bakgrunden och ett stort hjärta i mitten på den, Hjärtat var guldfärgat i olika slag. Jag sprang till mamma och undrade varför den låg där och vart dem hade fått den ifrån. Mamma sa att den hade kommit från min morfar han hade tydligen varit lika besatt av stjärnor som jag. Mamma sa att jag kunde ta den om jag ville, Om jag lovade att vara försiktig med den. Det var det enda som fanns kvar av min morfar. Jag nickade och log stort, Jag stoppade myntet i fickan och började hjälpa till igen. Efter en dag av slit och släng fick jag äntligen gå och lägga mig. Jag var både nervös och glad in för morgondagen, Då skulle jag börja i skolan för första gången. Ja, innan det hade jag bara haft hemundervisning av mamma och pappa... ...Jag tänkte mycket på hur det skulle kunna vara i en riktig skola, All gratis mat, kläderna, Människorna, Allt! Alla tankar och allt mitt tänkande gjorde mig trött efter ett tag, Så jag somnade... Den natten drömde jag inte en så mysig dröm, Snarare en mardröm faktiskt... Jag drömde om den där skogen bakom vårt hus, Jag drömde att det fanns konstiga saker i skogen som läskiga demoner och mörkerryttare! Nej! Jag sov inte alls bra den natten... Nästa morgon vaknade jag hastigt av att mamma kom in och sa "Skynda dig gumman! Vi försovde oss och vi kommer komma försent, Skynda!" Jag hoppade snabbt upp ut sängen och klädde på mig de kläder som var närmst.. Jag sprang in i köket och tog en macka och raka vägen in i bilen. Jag kände hur stressen tog över och tanken "Snyggt jobbat, Kommer försent till första skoldagen.." kom fram.. Men all stress och alla tankar försvann när vi åkte förbi skogen, Det var verkligen något med den där skogen! När vi väl var framme vid skolan pussade mamma mig hejdå och jag klev nervöst in i klassrummet.. Från början var det bara alldeles tyst och alla glodde på mig... Sen efter ett tag sa vår lärare.. "Hej det är du som ska börja här?" Jag nickade lite nervöst åt henne och väntade på att hon skulle säga något mer...Efter en stund sa hon att jag kunde berätta lite om mig själv. I nån minut stod jag bara där och glodde på dem i klassen. Men efter en stund började jag "Hej, Jag heter Veronica och jag är 13 år. Jag gillar allt som har men stjärnor att göra och jag gillar att klättra i träd." Det var det enda jag fick ur mig. Efter det tänkte jag för mig själv hur DUM och hur KORKAD jag måste sett ut... alla kollade på mig som om jag var en knäppis! Men helt plötsligt så började alla ställa frågor till mig, Alla samtidigt! Men det var en tjej som stack ut.. Hon var..Unik? Jag kände känslan av att jag kände igen mig igen.... Hon var inte bara en person.. Hon var speciell, Av någon konstig anledning kändes det så.. Hon ställde minst lika många frågor som de andra.. Det var inte det, Hon var som alla andra men ändå inte..? Sen såg jag..... Hon hade ett likadant mynt som jag... Helt plötsligt kom en fråga "Vart fick du den ifrån" Det var inte någon från klassen...Utan det var jag som ställde frågan.. Jag kollade på tjejen som hade myntet runt halsen.. Hon kollade chockat på mig men en blick som sa "Menar du mig" Jag nickade och gick lite närmre henne för att kolla lite mer noga.. Hon sa "Jag fick den av min mormor" jag sa bara "Okej" och sen "förlåt" sen gick och irrade omkring i klassrummet för att visa läraren att jag inte hade någonstans att sitta....Sen sa läraren "Du kan sätta dig bredvid Liv, Hon med Orange hår där borta!" ... Det var hon med myntet.... Hon ledde brett och klappa med handen på den lediga stolen bredvid henne.. Jag ledde stort tillbaka och satte mig bredvid henne.... Lektionen vi hade var något de kallade "Fria timmen" där man fick göra vad man ville...Alla kom fram till mig och ställde onödiga frågor.. Men som TUR var sa läraren åt dem att låta mig vara.. Då kunde jag äntligen pusta ut för ett tag... Efter ett tag började Liv prata med mig hon sa "Du hette väl Veronica om jag inte tar fel" och vände sig intressant mot mig och kollade på mig. Jag ledde lite nervöst och sa "Ja, Jag heter Veronica, Och du är väl Liv om jag inte tar fel?" Sa jag tillbaka på ett busigt sätt. Hon fnittrade till och sa "Nej, Helt rätt jag heter Liv" Vi båda bara kollade på varann och skrattade. Efter ett tag när vi hade lugnat ner oss från allt skrattande frågade Liv "Du var intresserad av mitt mynt, eller?" -"Uh..Ja lite faktiskt, Jag har själv ett sånt hemma" sa jag -"Jaha! Jag trodde det bara fans en sån..?" Sa Liv -"Haha, Trodde jag med." Sa jag förvånat. "Jag har hört en myt om att myntet lyser avfullmånens lyse!" Sa Liv intresserat "Gör det!? Ska vi testa" Sa jag och tog ett skutt närmre för att se om hon ljög eller skojade. "Ja! Det måste vi! Det är fullmåne i övermorgon tror jag! Vi möts här då, Här ute på skolgården!" Så hon glatt "Ja! Men vi måste ta med oss saker! Som typ en kamera!" sa jag "Ja! Och såklart myntet!" Sa Liv "Ja såklart!" Sa jag. Vi var så inne i vårt prat att vi inte märkte att det var dags att avsluta för idag. Helt plötsligt skrek hela klassen på oss "Hallå!" Sa dem typ. Helt plötslig hörde vi dem och började plocka undan, Men innan jag gick hem så ropade Liv "Stanna". Jag vände mig om och undrade vad hon ville. Hon räckte mig en lapp och jag började läsa "Möt mig bakom skolan klockan 4 idag" När jag skulle nicka åt henne var hon redan borta. Första dagen i skolan hade verkligen varit super kul. 2014 Har varit på bra och dåligt, Lite som en bergochdalbana faktiskt. Förra året ( 2014 ) tror jag inte att jag hade några nyårslöften, Iallafall inte vad jag minns, Haha! Men i år ska jag ha nyårslöften iallafall!
Spelet Jag ska lyckas samla till 500 sc + utan att köpa det för pengar. Jag ska försöka bjuda in folk i min klubb och hålla den aktiv Jag ska ha levlat upp alla mina hästar innan detta året är slut Jag ska bli beundrad med följande rykten: Jorviks fiskeklubb ( Gyllenåsarnas ), G.E.D huvudkontor. Jag ska fira att Ida fyller 1 år Jag ska förstärka mitt band ( Gifta sig igen med Brooke och Michelle ) På riktigt Få A i minst ett ämne i skolan Fortsätt ha en unik hårfärg Michelle kom med en jätterolig ide om att vi alla skulle redigera oss själva, Hur vi typ såg ut "irel". Så vi gjorde det MEN på en begränsad tid. ( Vi hade en halvtimma på oss 03.30 - 04.00 ) Så vi gjorde såhär: 1. Vi tog en bild på våra karaktärer i spelet och la in det i ett valfritt redigerings pogramm. ( Jag använde Pixlr ) 2. Jag började redigera håret och sen tröjan. 3. Jag fixade det ögonen 4. Jag la till en bakgrund och fixade lite detaljer. Och såhär blev mitt slut resultat: Är både nöjd och inte nöjd. Att ha gjort denna under ca 20 minuter, och att det var natt på Starstable. Dessutom är Pixlr inte världens bästa redigerings program... såhär såg bilden ut först.Rubriken säger allt, Vad hade Starstable varit utan alla vännerna? Iallafall inte lika kul i mina ögon.. Jag hänger alltid med mina vänner om jag kan, Dem är bäst i mina ögon! Nu syftar jag självklart på Brooke och Michelle. Vad hade jag gjort utan dem? Vi gör allt tillsammans! Cha.. Iallafall det mesta.. Vi ställer upp för varann, Vägleder varann. Haha! Vi gör så mycket kul tillsammans, Tiden går så fort. Vi har känt varann i ca 5 månader ( + ) Och det blir bara bättre för varenda dag som går, Njaa..Förutom att Michelle är så sjukt snål...Men det tar vi en annan gång, Hahaha! Mina skitgrisar ♥
Jag är så så lycklig hihi ha! ( glädje skutt ) Jag har fått 10.000 starcoins i julklapp! Jag har verkligen verkligen velat ha! Jag .... ( Hoppar upp och ner 1000x och skirker "IiIIiIiIIiiii!" ) Jag är så lycklig! Jag skulle ha köpt 3.000 sc ( Starcoins ) till Michelle och Brooke i julklapp, Men jag fick tyvärr inte det... Jag tror jag ska vara så dum att köpa två fjordhästar.. Men jag ska börja med en...Vilken det blir får ni se..Mihihi... Tyvärr så är det då onsdags uppdatering just nu.....Jag känner att jag har turen på min sida "host" not "host"........ Jag får tyvärr buhuhu.. Vänta på att Starstable öppnar igen, Vad jag ska göra under tiden: INGEN ANING....... Jag hade ingen lust alls att logga in på starstable under veckan och nu saknar jag Brooke och Michelle så det svider, Jag har levt allt för länge utan dem, Allt för länge, Allt för länge.. ♥
Idag bestämde jag mig att köpa nytt hår för 197865 gången... Hursomhelst är jag sk*it nöjd faktiskt! Jag Michelle och Brooke skakar loss på Discot och har super kul! Vi har satt på oss exakt samma kläder och har en arab, Alltid lika kul att vara så lika som går, Hehe, Haha, Hoho! Snyygt va? Michelle din lilla diva!, Haha!
Just nu så håller jag på att försöka göra en film med Michelle Dawnlord och Brooke Beehill. Det är den mest oseriösa filmen jag någonsin varit med om men ja... Så jag kanske sen när den är klar lägga upp den här på bloggen ( Om det går ) Jag använder ett "rätt dåligt" film redigerings program. Men det är gratis om var nerladdat från början så varför inte? Mer kommer jag inte säga om "Filmen" Ekhem.. Kort filmen.. Men någon gång ( Om vi kommer någonstans ) Så kommer jag lägga upp den här, Eller iallafall länka den x)
Bye! |
Ida RiverdawnHejsan! Jag heter Ida, och har ett rätt så otroligt liv på häst ön Jorvik. Psst! Kolla in Brookes blogg!
Jag tycker att ni ska kolla in Brooke Beehill's blogg! Den är både rolig och härlig!
Klicka på bilden för att komma dit! Puss på er!
Om du inte spelar tycker jag att du ska göra det NU!
Klicka på bilden för att komma till deras sida |