Guldhjärta
En natt för länge länge sen föddes... Jag föddes på den längsta natten på den längsta hösten veckan på ön Jorvik... Vi, Jag och min familj bodde väldigt fattigt, Vi bodde på en lätt gård ute i ingenstans..Det första jag såg, Det var en stjärna. En stjärna som inte var som de andra. Den var speciell, Unik på något sätt... Jag såg mig själv i den. Men helt plötsligt så föll stjärnan... Ner på marken? Jag förstod ingenting, Den skulle ju inte falla ner? De alla andra stjärnorna satt ju kvar där på himlen? Jag försökte sträcka mina händer mot stjärnorna, Kanske man skulle kunna ta en? Jag sträckte och sträckte på mina armar, Men det var för korta. "Puh" Det var verkligen utmattande att försöka nå de glimrande stjärnorna så jag bestämde mig för att somna, Vilket jag gjorde...Jag drömde om att jag var där, där uppe i skyn tillsammans med stjärnorna den natten..Nästa dag ville jag visa mamma det glimrande små sakerna uppe i skyn, Hon måste se dem som jag! Tänkte jag.. Jag pekade och försökte säga "Där titta mamma, stjärnorna" men jag fick bara ut grummel som "Giga gogo" Men sen såg jag, Stjärnorna var inte där? Vart försvann dem!? Har de alla ramlat ner? Dagarna gick och jag tänkte samma sak varenda dag "Vad var det med de små sakerna, Försvinner på dagen och kommer på natten" Men jag jag växte upp med tiden, Åren gick och jag började lära mig mer om världen. Men inte glömde jag bort stjärnorna, Jag blev mer och mer nyfiken på dem för varenda dag som gick.
Men ungefär när jag var 13 år så flyttade min familj till ett nytt ställe, Ett riktigt hus...
Precis brevid huset fanns ett stor skog, Jag tror den hette Hollow woods eller något sådant?
Jag tyckte den verkade väldigt intressant... Den var liksom lockande på något sätt...Helt plötsligt ropade min mamma på mig "Sötan kom ett tag! Vi behöver hjälp med flyttlådorna!".
Jag sprang dit och hjälpte till men några lådor när jag såg något? Ett mynt? Jag la försiktigt ner lådan och lyfte upp myntet och kollade närmre på den.. Den hade ett hjärta på sig, Några stjärnor i bakgrunden och ett stort hjärta i mitten på den, Hjärtat var guldfärgat i olika slag. Jag sprang till mamma och undrade varför den låg där och vart dem hade fått den ifrån. Mamma sa att den hade kommit från min morfar han hade tydligen varit lika besatt av stjärnor som jag.
Mamma sa att jag kunde ta den om jag ville, Om jag lovade att vara försiktig med den. Det var det enda som fanns kvar av min morfar. Jag nickade och log stort, Jag stoppade myntet i fickan och började hjälpa till igen. Efter en dag av slit och släng fick jag äntligen gå och lägga mig. Jag var både nervös och glad in för morgondagen, Då skulle jag börja i skolan för första gången. Ja, innan det hade jag bara haft hemundervisning av mamma och pappa...
...Jag tänkte mycket på hur det skulle kunna vara i en riktig skola, All gratis mat, kläderna, Människorna, Allt!
Alla tankar och allt mitt tänkande gjorde mig trött efter ett tag, Så jag somnade...
Den natten drömde jag inte en så mysig dröm, Snarare en mardröm faktiskt...
Jag drömde om den där skogen bakom vårt hus, Jag drömde att det fanns konstiga saker i skogen som läskiga demoner och mörkerryttare!
Nej! Jag sov inte alls bra den natten...
Nästa morgon vaknade jag hastigt av att mamma kom in och sa "Skynda dig gumman! Vi försovde oss och vi kommer komma försent, Skynda!"
Jag hoppade snabbt upp ut sängen och klädde på mig de kläder som var närmst.. Jag sprang in i köket och tog en macka och raka vägen in i bilen.
Jag kände hur stressen tog över och tanken "Snyggt jobbat, Kommer försent till första skoldagen.." kom fram.. Men all stress och alla tankar försvann när vi åkte förbi skogen, Det var verkligen något med den där skogen! När vi väl var framme vid skolan pussade mamma mig hejdå och jag klev nervöst in i klassrummet..
Från början var det bara alldeles tyst och alla glodde på mig... Sen efter ett tag sa vår lärare..
"Hej det är du som ska börja här?" Jag nickade lite nervöst åt henne och väntade på att hon skulle säga något mer...Efter en stund sa hon att jag kunde berätta lite om mig själv.
I nån minut stod jag bara där och glodde på dem i klassen. Men efter en stund började jag
"Hej, Jag heter Veronica och jag är 13 år. Jag gillar allt som har men stjärnor att göra och jag gillar att klättra i träd." Det var det enda jag fick ur mig. Efter det tänkte jag för mig själv hur DUM och hur KORKAD jag måste sett ut...
alla kollade på mig som om jag var en knäppis!
Men helt plötsligt så började alla ställa frågor till mig, Alla samtidigt!
Men det var en tjej som stack ut.. Hon var..Unik? Jag kände känslan av att jag kände igen mig igen.... Hon var inte bara en person.. Hon var speciell, Av någon konstig anledning kändes det så..
Hon ställde minst lika många frågor som de andra.. Det var inte det, Hon var som alla andra men ändå inte..? Sen såg jag.....
Hon hade ett likadant mynt som jag...
Helt plötsligt kom en fråga "Vart fick du den ifrån"
Det var inte någon från klassen...Utan det var jag som ställde frågan..
Jag kollade på tjejen som hade myntet runt halsen.. Hon kollade chockat på mig men en blick som sa "Menar du mig" Jag nickade och gick lite närmre henne för att kolla lite mer noga..
Hon sa "Jag fick den av min mormor" jag sa bara "Okej" och sen "förlåt" sen gick och irrade omkring i klassrummet för att visa läraren att jag inte hade någonstans att sitta....Sen sa läraren "Du kan sätta dig bredvid Liv, Hon med Orange hår där borta!"
...
Det var hon med myntet....
Hon ledde brett och klappa med handen på den lediga stolen bredvid henne.. Jag ledde stort tillbaka och satte mig bredvid henne....
Lektionen vi hade var något de kallade "Fria timmen" där man fick göra vad man ville...Alla kom fram till mig och ställde onödiga frågor..
Men som TUR var sa läraren åt dem att låta mig vara.. Då kunde jag äntligen pusta ut för ett tag...
Efter ett tag började Liv prata med mig hon sa "Du hette väl Veronica om jag inte tar fel" och vände sig intressant mot mig och kollade på mig. Jag ledde lite nervöst och sa "Ja, Jag heter Veronica, Och du är väl Liv om jag inte tar fel?" Sa jag tillbaka på ett busigt sätt. Hon fnittrade till och sa "Nej, Helt rätt jag heter Liv" Vi båda bara kollade på varann och skrattade. Efter ett tag när vi hade lugnat ner oss från allt skrattande frågade Liv "Du var intresserad av mitt mynt, eller?"
-"Uh..Ja lite faktiskt, Jag har själv ett sånt hemma" sa jag
-"Jaha! Jag trodde det bara fans en sån..?" Sa Liv
-"Haha, Trodde jag med." Sa jag förvånat.
"Jag har hört en myt om att myntet lyser avfullmånens lyse!" Sa Liv intresserat
"Gör det!? Ska vi testa" Sa jag och tog ett skutt närmre för att se om hon ljög eller skojade.
"Ja! Det måste vi! Det är fullmåne i övermorgon tror jag! Vi möts här då, Här ute på skolgården!"
Så hon glatt
"Ja! Men vi måste ta med oss saker! Som typ en kamera!" sa jag
"Ja! Och såklart myntet!" Sa Liv
"Ja såklart!" Sa jag.
Vi var så inne i vårt prat att vi inte märkte att det var dags att avsluta för idag. Helt plötsligt skrek hela klassen på oss "Hallå!" Sa dem typ. Helt plötslig hörde vi dem och började plocka undan, Men innan jag gick hem så ropade Liv "Stanna". Jag vände mig om och undrade vad hon ville.
Hon räckte mig en lapp och jag började läsa "Möt mig bakom skolan klockan 4 idag" När jag skulle nicka åt henne var hon redan borta.
Första dagen i skolan hade verkligen varit super kul.
En natt för länge länge sen föddes... Jag föddes på den längsta natten på den längsta hösten veckan på ön Jorvik... Vi, Jag och min familj bodde väldigt fattigt, Vi bodde på en lätt gård ute i ingenstans..Det första jag såg, Det var en stjärna. En stjärna som inte var som de andra. Den var speciell, Unik på något sätt... Jag såg mig själv i den. Men helt plötsligt så föll stjärnan... Ner på marken? Jag förstod ingenting, Den skulle ju inte falla ner? De alla andra stjärnorna satt ju kvar där på himlen? Jag försökte sträcka mina händer mot stjärnorna, Kanske man skulle kunna ta en? Jag sträckte och sträckte på mina armar, Men det var för korta. "Puh" Det var verkligen utmattande att försöka nå de glimrande stjärnorna så jag bestämde mig för att somna, Vilket jag gjorde...Jag drömde om att jag var där, där uppe i skyn tillsammans med stjärnorna den natten..Nästa dag ville jag visa mamma det glimrande små sakerna uppe i skyn, Hon måste se dem som jag! Tänkte jag.. Jag pekade och försökte säga "Där titta mamma, stjärnorna" men jag fick bara ut grummel som "Giga gogo" Men sen såg jag, Stjärnorna var inte där? Vart försvann dem!? Har de alla ramlat ner? Dagarna gick och jag tänkte samma sak varenda dag "Vad var det med de små sakerna, Försvinner på dagen och kommer på natten" Men jag jag växte upp med tiden, Åren gick och jag började lära mig mer om världen. Men inte glömde jag bort stjärnorna, Jag blev mer och mer nyfiken på dem för varenda dag som gick.
Men ungefär när jag var 13 år så flyttade min familj till ett nytt ställe, Ett riktigt hus...
Precis brevid huset fanns ett stor skog, Jag tror den hette Hollow woods eller något sådant?
Jag tyckte den verkade väldigt intressant... Den var liksom lockande på något sätt...Helt plötsligt ropade min mamma på mig "Sötan kom ett tag! Vi behöver hjälp med flyttlådorna!".
Jag sprang dit och hjälpte till men några lådor när jag såg något? Ett mynt? Jag la försiktigt ner lådan och lyfte upp myntet och kollade närmre på den.. Den hade ett hjärta på sig, Några stjärnor i bakgrunden och ett stort hjärta i mitten på den, Hjärtat var guldfärgat i olika slag. Jag sprang till mamma och undrade varför den låg där och vart dem hade fått den ifrån. Mamma sa att den hade kommit från min morfar han hade tydligen varit lika besatt av stjärnor som jag.
Mamma sa att jag kunde ta den om jag ville, Om jag lovade att vara försiktig med den. Det var det enda som fanns kvar av min morfar. Jag nickade och log stort, Jag stoppade myntet i fickan och började hjälpa till igen. Efter en dag av slit och släng fick jag äntligen gå och lägga mig. Jag var både nervös och glad in för morgondagen, Då skulle jag börja i skolan för första gången. Ja, innan det hade jag bara haft hemundervisning av mamma och pappa...
...Jag tänkte mycket på hur det skulle kunna vara i en riktig skola, All gratis mat, kläderna, Människorna, Allt!
Alla tankar och allt mitt tänkande gjorde mig trött efter ett tag, Så jag somnade...
Den natten drömde jag inte en så mysig dröm, Snarare en mardröm faktiskt...
Jag drömde om den där skogen bakom vårt hus, Jag drömde att det fanns konstiga saker i skogen som läskiga demoner och mörkerryttare!
Nej! Jag sov inte alls bra den natten...
Nästa morgon vaknade jag hastigt av att mamma kom in och sa "Skynda dig gumman! Vi försovde oss och vi kommer komma försent, Skynda!"
Jag hoppade snabbt upp ut sängen och klädde på mig de kläder som var närmst.. Jag sprang in i köket och tog en macka och raka vägen in i bilen.
Jag kände hur stressen tog över och tanken "Snyggt jobbat, Kommer försent till första skoldagen.." kom fram.. Men all stress och alla tankar försvann när vi åkte förbi skogen, Det var verkligen något med den där skogen! När vi väl var framme vid skolan pussade mamma mig hejdå och jag klev nervöst in i klassrummet..
Från början var det bara alldeles tyst och alla glodde på mig... Sen efter ett tag sa vår lärare..
"Hej det är du som ska börja här?" Jag nickade lite nervöst åt henne och väntade på att hon skulle säga något mer...Efter en stund sa hon att jag kunde berätta lite om mig själv.
I nån minut stod jag bara där och glodde på dem i klassen. Men efter en stund började jag
"Hej, Jag heter Veronica och jag är 13 år. Jag gillar allt som har men stjärnor att göra och jag gillar att klättra i träd." Det var det enda jag fick ur mig. Efter det tänkte jag för mig själv hur DUM och hur KORKAD jag måste sett ut...
alla kollade på mig som om jag var en knäppis!
Men helt plötsligt så började alla ställa frågor till mig, Alla samtidigt!
Men det var en tjej som stack ut.. Hon var..Unik? Jag kände känslan av att jag kände igen mig igen.... Hon var inte bara en person.. Hon var speciell, Av någon konstig anledning kändes det så..
Hon ställde minst lika många frågor som de andra.. Det var inte det, Hon var som alla andra men ändå inte..? Sen såg jag.....
Hon hade ett likadant mynt som jag...
Helt plötsligt kom en fråga "Vart fick du den ifrån"
Det var inte någon från klassen...Utan det var jag som ställde frågan..
Jag kollade på tjejen som hade myntet runt halsen.. Hon kollade chockat på mig men en blick som sa "Menar du mig" Jag nickade och gick lite närmre henne för att kolla lite mer noga..
Hon sa "Jag fick den av min mormor" jag sa bara "Okej" och sen "förlåt" sen gick och irrade omkring i klassrummet för att visa läraren att jag inte hade någonstans att sitta....Sen sa läraren "Du kan sätta dig bredvid Liv, Hon med Orange hår där borta!"
...
Det var hon med myntet....
Hon ledde brett och klappa med handen på den lediga stolen bredvid henne.. Jag ledde stort tillbaka och satte mig bredvid henne....
Lektionen vi hade var något de kallade "Fria timmen" där man fick göra vad man ville...Alla kom fram till mig och ställde onödiga frågor..
Men som TUR var sa läraren åt dem att låta mig vara.. Då kunde jag äntligen pusta ut för ett tag...
Efter ett tag började Liv prata med mig hon sa "Du hette väl Veronica om jag inte tar fel" och vände sig intressant mot mig och kollade på mig. Jag ledde lite nervöst och sa "Ja, Jag heter Veronica, Och du är väl Liv om jag inte tar fel?" Sa jag tillbaka på ett busigt sätt. Hon fnittrade till och sa "Nej, Helt rätt jag heter Liv" Vi båda bara kollade på varann och skrattade. Efter ett tag när vi hade lugnat ner oss från allt skrattande frågade Liv "Du var intresserad av mitt mynt, eller?"
-"Uh..Ja lite faktiskt, Jag har själv ett sånt hemma" sa jag
-"Jaha! Jag trodde det bara fans en sån..?" Sa Liv
-"Haha, Trodde jag med." Sa jag förvånat.
"Jag har hört en myt om att myntet lyser avfullmånens lyse!" Sa Liv intresserat
"Gör det!? Ska vi testa" Sa jag och tog ett skutt närmre för att se om hon ljög eller skojade.
"Ja! Det måste vi! Det är fullmåne i övermorgon tror jag! Vi möts här då, Här ute på skolgården!"
Så hon glatt
"Ja! Men vi måste ta med oss saker! Som typ en kamera!" sa jag
"Ja! Och såklart myntet!" Sa Liv
"Ja såklart!" Sa jag.
Vi var så inne i vårt prat att vi inte märkte att det var dags att avsluta för idag. Helt plötsligt skrek hela klassen på oss "Hallå!" Sa dem typ. Helt plötslig hörde vi dem och började plocka undan, Men innan jag gick hem så ropade Liv "Stanna". Jag vände mig om och undrade vad hon ville.
Hon räckte mig en lapp och jag började läsa "Möt mig bakom skolan klockan 4 idag" När jag skulle nicka åt henne var hon redan borta.
Första dagen i skolan hade verkligen varit super kul.